Som sagt benen kändes lätta, i för dagen klädda i löparkjol.
Lät stegen rulla på, kände mig stark, fort gick det för att vara mig,ner mot 5-5.30- tempo. Försökte bromsa lite men det var som att benen inte ville lyda hjärnan, så då såg hjärnan till att gå in med det stora kavalleriet, HÅLL på höger sida, efter att halva sträckan var avklarad.
Försök och spring fort med HÅLL, det går inte, kändes som att högra lungan trycktes upp i halsen på mig. Var alltså tvungen att gå en bit, sen försöka springa, höll en sten i handen ( det hjälpte inte!) tog mig fram med tanken viljekraft, bara fram till trädet, bara upp för den lilla backen osv. Var dock tvungen att gå ytterligare en kortare sträcka.
Det blev tillslut 7.34 km på 44 minuter, vilket ger en km-tid på 6 min/km. Då är 4 minuter promenad av de 44, så jag får väl vara nöjd....
Titta vad himlen var blå idag!
Jättebra!! Typiskt att hjärnan ska motarbete med håll. Nästa gång vinner kroppen över hjärnan! ;-)
SvaraRadera