fredag 30 september 2011

Besviken

Vårens plan var att springa göteborgsvarvet, döm om min besvikelse när jag igår läste att det var fulltecknat!

torsdag 29 september 2011

Morgonpass

Hade förmånen att kunna komma till jobbet till kl 8 istället för 7 idag. Passade då på att börja dagen med ett löppass, vilket jag tycker är en bra start på dagen.

Höstluften ljuvlig, tyvärr bajslukt i luften, men bönderna måste väl få gödsla...soluppgång och vackra färger i naturen!

Det blev 5,1 km på en etapptakt på 5.52min/ km. Kändes bra!


måndag 26 september 2011

En reflektion

Glömde bort att fylla på ordentligt med vätska och mat EFTER lidingöloppet. Vilket igår resulterade i att jag framåt lunch började må lite dåligt, kände mig hängig. Hade dock hinkat i mig två flaskor vatten, trög som jag var så förstod jag inte kroppens signaler efter lite mer näring, än vatten. Åt tillslut en hamburgare på Grönsta gärde, mådde något bättre, fortsatte ändå att dricka vatten, borde kanske ha druckit resorb, sportdryck eller liknande? Vid fem-tiden igår började jag må illa igen, köpte en coca-cola, drog i mig den och mådde bättre igen. På väg hem stannade vi på donken, vilket verkligen inte hör till vanligheterna, så jag mådde rätt bra på kvällen. Idag är jag fortfarande lite törstig.

Har ju läst på massor om hur man ska ladda med mat och dryck innan lopp, men glömde att läsa hur viktigt det är även efter ett lopp, och kanske framförallt när det var sånt väder som det var i lördags.

söndag 25 september 2011

Mitt lidingölopp

Gårdagen startade hemma kl 06.00 för avfärd mot Lidingö. Min kompis Ida och hennes barn var också med, Ida skulle springa Lidingö tjejmil idag, vilket förövrigt gick bra, och hon har nu gjort tjejklassikern, grattis!

Väl framme på Lidingö, trodde vi att vi var där fel helg, såg inga bilar,eller löpare. Tills slut såg vi en med löpartights, rätt helg förstod vi när vi kom närmare lidingövallen.


Hämtade ut min nummerlapp, tryckte lite pastasallad strax innan nio på morgonen, min mage gillade det inte riktigt. Men vad gör man?

Vid halvtio drog jag mig mot starten vid Koltorp, folk i skogen överallt som kissar. Börjar bli lite nervös. Solen skiner från klarblå himmel, skön temperatur i luften. 10.30, går så äntligen starten. Skönt att få komma iväg. Det blir trångt rätt fort och är trångt de första 2-2 1/2 km. Folk börjar gå uppför backarna redan nu. Tänkte att ska det va så här hela vägen? Men det blev bättre, lite bredare att springa på och jag tycker att folk var duktiga på att hålla till höger om de inte orkade. Vid tre km stod Ida och barnen och hejade samt langade vätska, vilket kändes toppen, för då slapp jag ta en mugg vid vätskestationen vid 5 km. Klämde i mig lite gele strax efter fem km. Benen kändes pigga, bra löpsteg. Vid 7 km var det en backe med lera och hal klipphäll, där var det svårt att springa. Strax efter 10 km, stod kompisarna och hejade igen, så peppande att ha några som hejar på en. Tempot hittills låg runt 6.10-7.00min/ km. Såg att jag sprang milen på 1.03, tänkte då att jag förmodligen skulle klara mitt mål, sub 1.40. Ev, 1.35, vilket jag inte alls hade trott att jag skulle klara.

Men strax efterkom backen vid grönsta gärde, som ingen hade upplyst mig om att den var brant. Kändes som att springa uppför ett brant berg, så jag gick istället, ville inte dra på mig mjölksyra. Tänkte då att näe, nu går det långsamt. Klämde i mig ytterligare en gele.

Sista tre km, var lite småkuperat, men varenda liten backe kändes som en jättebacke. Vågade inte titta på tiden på klockan, ville inte bli besviken där ute i spåret. När det började gå neråt, och garmin visade att det var ca 800 meter kvar till mål, då tittade jag på tiden, som då var 1.32, tror jag, på upploppet hittade jag kraft till någon form av spurt och jag sprang så fort och fokuserat att jag inte hörde hejjaropen. Sluttiden, 1.35.21. Så nöjd, så trött så benen skakade efteråt.



En reflektion så här efter loppet, är att jag är nöjd med loppet, orkade springa i nästan alla uppförsbackar, men framförallt, jag vågade stå på i nerförsbackarna, i de susade jag ner.

Det var en fin bana som jag kan tänka mig att springa någon gång igen. Stort grattis till alla er som har sprungit något av loppen på Lidingö under helgen! Så grymt!!

lördag 24 september 2011

Lidingöloppet

En trettiofem tjugofem, femton sköna kilometerar. Jag är nöjd! Bloggar om loppet när jag kommer hem imorgon! Somnar gott ikväll!



fredag 23 september 2011

Lidingöloppet

Imorgon är det dags för MK15, lidingöloppet. Motivationen har svajat fram och tillbaka den senaste tiden, men jag ska springa. Lite pirrigt är det ska jag erkänna, man har inte koll på banan riktigt, har ju kollat banprofilen men det ger ju mest ett hum, ställer in mig på att det blir det jobbigaste jag gjort på väldigt länge.

Sen funderar jag på vätskebälte eller inte, lutar åt inte. Funderar på att ge kompisen I en flaska att ge mig efter vägen när hon hejar och sen dricka vid vätskestationerna. Målet är ju att ta mig runt, ingen särskild tid. Eller jooo, vill helst springa under 1.40.... Vi får se hur det går helt enkelt! Vädret verkar ju bli kanon!



torsdag 22 september 2011

Uppladdning

Laddar med carboloader här hemma. Har inhandlat lite gelé inför lördagen.


Fel typ av förpackning enligt mig, men jag hoppas att de fungerar.

Känner mig idag inte särskilt taggad inför lidingöloppet, men det vänder väl förhoppningsvis på starten.

Shoppat en ny löpartröja också, en rosa, så klart!

onsdag 21 september 2011

Tre dagar kvar

Logistiken inför LL är löst, åker hemifrån 06.00, tidigt, jag vet, men det ska gå.

Tyvärr är många av mina kollegor förkylda och snörvlar runt på jobbet. Själv springer jag med " sprit-flaskan" efter de och descinficerar, fast inte så att de ser det. Vill ju inte att de ska tro att jag är rädd för baciller ;) tyvärr har jag ont i huvudet igen, kan förklaras av hård arbetsbelastning, det som gör ont i halsen vet jag inte hur jag ska bortförklara. Dricker ingefärsthe, äter blåbär, och dricker carboloader, diverse mineraler och andra vitaminer också. Äter en del pasta, fast det gör jag ju nästan jämnt.

Är åter igen taggad inför lördagens lopp, så jag hoppas att det inte blir värre i halsen. För med halsont ska man inte springa, mindre bra för hjärtat har jag hört.

söndag 18 september 2011

Morgonpass

Imorse var det ett terrängpass planerat med Kajsa. Så jag laddade med havregrynsgröt och hemkokt äppelmos. 10 km var det planerat och det blev det också. Fick slita en del, medan Kajsa hade ett rätt skönt återhämtningspass. Trots att det är kämpigt att springa lite fortare än vad man brukar, så är det så nyttigt att ha någon med sig som gör att man pressar lite extra, eller för mig är det mer att jag inte tappar tempo eller lägger ner helt enkelt. Tack Kajsa för sällskapet och för att du drog runt mig där i skogen. Backarna är jobbiga och det är inget jag ser framemot på lördag, alla stigningar, men det ska gå.


Dagens pass i siffror, 10.21 km, på 1 timme, snittitd 5.55. Känns bra faktiskt med tanke på att det var terräng idag med.

onsdag 14 september 2011

Smärta och logistikproblem

Fortsatt ont i halsen, nu också huvudvärken from hell.
Känner också att i takt med höstmörkret så försvinner träningssuget, måste hitta tillbaka till det.

Funderar även på logostiken kring lidingöloppet. Min start är 10.30, det är tidigt. Måste hämta nummerlappen minst två timmar innan start, det tar ca1 1/2 h att till stockholm, sen ska man ta sig ut till Lidingö....känns som att jag kommer att behöva gå upp mitt i natten. Känns inte så kul.

tisdag 13 september 2011

Ont i halsen.......

.....igen. Ingen träning idag, skiit!

söndag 11 september 2011

Jag, en löpare

Idag har jag sprungit 17 km, det är det längsta jag någonsin har sprungit. När jag tänker att jag, som inte har haft tillräckligt med karaktär under mitt vuxna liv att hålla igång med någon form av träning mer än 3-4 månader, har sprungit så långt, och det kändes bra. Förvånas jag över det faktum att jag nu kanske kan kalla mig för en som tränar regelbundet, kanske till och med kan kalla mig för löpare.

För 1 år och 5 månader sen började jag träna inför tjejmilen 2010, efter en överenskommelse över ett par flaskor vin. Då orkade jag springa 2 min, sen gå 2 min, osv. upp till 20 minuter.

Hade någon då sagt att jag skulle fortsätta med löpning efter tjejmilen, att jag en dag skulle orka springa 17 km. Då hade jag skrattat hejdlöst och sagt att de var galna.

Men jag fortsatte med löpning och jag tycker att det är skönt att springa, jag hoppas att jag kan fortsätta springa länge länge.





De första och de sista 3.5 km var asfaltslöpning, de 10 km däremellan var terräng, i Rönnby-rocklundaspåret!

Känns som att jag kommer orka 15 km på lidingöloppet!


onsdag 7 september 2011

Träningsvärk

Har en skön träningsvärk i rumpan och baksidan av låren. Det är bra med backträning i terräng.....

tisdag 6 september 2011

Väggen

Kvällens pass var tillsammans med Kajsa, jag var orolig redan innan passet eftersom Kajsa springer så mycket fortare än vad jag gör. Förstod att jag skulle få slita ont. Planen var 2* 5 km i terräng, massor med backar, både uppåt och nerför. Kajsa lovade vila mellan varven. Drog i väg i ett för mig lite för snabbt tempo, så vid 3.2 km stod en vägg i vägen. Jag sprang rakt in i den, kaboom, mitt i en uppförsbacke, pressade fram att Kajsa skulle springa på till 5 km och vänta på mig där. Fortsatte i ett lugnare tempo, benen var tunga, det gjorde ont i beninnorna, min andning lät så mycket att jag var tvungen att höja ipoden till max. Var tvungen att säga till att jag inte orkade ytterligare fem km när jag väl kom fram till 5 km. Kajsa fick springa iväg själv, lovade att gena lite i skogen och möta upp henne efter 2 km. Hade raketbränsle i fickan, sög i mig det, joggade sedan iväg och mötte upp efter att jag sprungit 1 km och Kajsa 2 km, orkade sedan följa med resten av passet. På det hela är jag nöjd, eftersom jag inte gav upp då jag mötte väggen, att jag orkade springa totalt 9 km. Men terräng är verkligen inte min grej, inte Kajsas heller tror jag, såg hur hon när hon skulle springa hem längs den asfalterade banan hur benen bara spratt till och hon hoppade några steg. Kvällen pass i siffror Etaaptakten på de första fem km, 6.00 min/ km Etapptakten på de sista 4.1 km, 6.03 min/ km Hemma lagade vi till en veggo-gryta med qourn i, smakade gott!



måndag 5 september 2011

Lugnt morgonpass

Började min lediga dag med en kortare tur. Benen protesterade lite, kändes stumma. Har lite träningsvärk i magmusklerna efter tjejmilen, vilket även gjorde sig till känna i morse. Men annars kändes det skönt!

Det blev totalt 4 km på plan asfalt, etapptakt 5.59 min/km.

Nu är det dags att börja ladda för lidingöloppet, vad har jag gett mig in i?



lördag 3 september 2011

Lite bilder från idag







Innan starten


Medaljen



Engelsk fudge, passade ju väldigt bra efter loppet!

Tjejmilen - så var loppet!

Personbästa på tjejmilen, 58.13! Så jävla nöjd!!!

Det var gassande sol från klarblå himmel idag. Hela stockholm vimlade av tjejer med alecta-påsar (reklam) och löpartights. Vi kom till gärdet vid 11.30. Planen var att springa i startgrupp 5, första gruppen efter de seedade grupperna. 5:an startade 13.25. 12.30 ställde vi oss i de oooootroligt långa, långsamma toakön. Där stod vi i 45 minuter!!! Alldeles för få bajamajjor kan man väl konstatera. Detta resulterade i att vi inte kom in i startgrupp 5, vi hamnade i led 8 istället. Surade över det ett tag, men stämningen i gruppen var bra och det kändes som att alla var springsugna. Vi stod nästan längst fram i vår startgrupp.

13.45 gick så startskottet för vår grupp. Kom iväg bra, hamnade bakom en tjej med grön tröja som sprang på i ett bra tempo. Tog rygg på henne, de första två km, sen kroknade hon lite, tack för draghjälpen den första biten. Sprang om henne och många många fler. Det var trångt på många ställen, man fick sicksacka fram för att komma fram, men det var ju över 30 000 tjejer som sprang.

Vid fem km hade jag bestämt att fylla på med lite raketbränsle (maxims gel), oavsett hur jag kände mig. Tryckte i den, kände mig stark, benen var pigga, massor med energi. Väntade på backen som skulle komma vid 6.5 km, märkte den knappt. Trångt som bara den vid 7-7.5 km, smal nedförslöpa, där många gick. Det var bara att hoppa ut i vegetationen och låta benen rulla. Mycket publik vid djurgårdsbron, men de var rätt tysta....

Sista backen vid 9 km lång och seg, benen kändes tunga, det var trångt, många som gick. Hörde Kajsas ord i huvudet, "trippa upp för backarna", gjorde det. Lätt nedförslöpa, en sväng, lite mer rakt och sen upploppet. Liten spurt på slutet :)

Kände mig stark hela vägen, tror att det hade kunnat gå lite fortare om det hade varit mindre folk.




fredag 2 september 2011

Tjejmilen

Imorgon bär det iväg till huvudstaden och tjejmilen! Förkylningen är borta, skönt. Träffat min "PT" Kajsa för lite peppning och snack inför loppet. Känner mig taggad och håller tummarna för att kroppen ska kännas bra imorgon.