Mitt lidingölopp

Gårdagen startade hemma kl 06.00 för avfärd mot Lidingö. Min kompis Ida och hennes barn var också med, Ida skulle springa Lidingö tjejmil idag, vilket förövrigt gick bra, och hon har nu gjort tjejklassikern, grattis!

Väl framme på Lidingö, trodde vi att vi var där fel helg, såg inga bilar,eller löpare. Tills slut såg vi en med löpartights, rätt helg förstod vi när vi kom närmare lidingövallen.


Hämtade ut min nummerlapp, tryckte lite pastasallad strax innan nio på morgonen, min mage gillade det inte riktigt. Men vad gör man?

Vid halvtio drog jag mig mot starten vid Koltorp, folk i skogen överallt som kissar. Börjar bli lite nervös. Solen skiner från klarblå himmel, skön temperatur i luften. 10.30, går så äntligen starten. Skönt att få komma iväg. Det blir trångt rätt fort och är trångt de första 2-2 1/2 km. Folk börjar gå uppför backarna redan nu. Tänkte att ska det va så här hela vägen? Men det blev bättre, lite bredare att springa på och jag tycker att folk var duktiga på att hålla till höger om de inte orkade. Vid tre km stod Ida och barnen och hejade samt langade vätska, vilket kändes toppen, för då slapp jag ta en mugg vid vätskestationen vid 5 km. Klämde i mig lite gele strax efter fem km. Benen kändes pigga, bra löpsteg. Vid 7 km var det en backe med lera och hal klipphäll, där var det svårt att springa. Strax efter 10 km, stod kompisarna och hejade igen, så peppande att ha några som hejar på en. Tempot hittills låg runt 6.10-7.00min/ km. Såg att jag sprang milen på 1.03, tänkte då att jag förmodligen skulle klara mitt mål, sub 1.40. Ev, 1.35, vilket jag inte alls hade trott att jag skulle klara.

Men strax efterkom backen vid grönsta gärde, som ingen hade upplyst mig om att den var brant. Kändes som att springa uppför ett brant berg, så jag gick istället, ville inte dra på mig mjölksyra. Tänkte då att näe, nu går det långsamt. Klämde i mig ytterligare en gele.

Sista tre km, var lite småkuperat, men varenda liten backe kändes som en jättebacke. Vågade inte titta på tiden på klockan, ville inte bli besviken där ute i spåret. När det började gå neråt, och garmin visade att det var ca 800 meter kvar till mål, då tittade jag på tiden, som då var 1.32, tror jag, på upploppet hittade jag kraft till någon form av spurt och jag sprang så fort och fokuserat att jag inte hörde hejjaropen. Sluttiden, 1.35.21. Så nöjd, så trött så benen skakade efteråt.



En reflektion så här efter loppet, är att jag är nöjd med loppet, orkade springa i nästan alla uppförsbackar, men framförallt, jag vågade stå på i nerförsbackarna, i de susade jag ner.

Det var en fin bana som jag kan tänka mig att springa någon gång igen. Stort grattis till alla er som har sprungit något av loppen på Lidingö under helgen! Så grymt!!