arg som ett bi

Tokarg när jag kom till spåret och skulle springa. Inte arg för att jag skulle springa utan för saker som hade hänt.

Tog mig an femmans runda som bjuder på tre överjävliga backar, kramp i vaderna efter att ha kravlat mig uppför de. För det var ingen vacker syn kan jag lova. Första backen som kommer vid ca 1.7 km sprang jag långsamt uppför, liten utförslöpa efter det, andra backen kommer vid 2.3 km ca, fanns inte en chans att jag orkade springa uppför den, så brant, värsta krampen i vaderna halvvägs upp. Var tvungen att stanna när jag tagit mig upp och stretcha ut vadmusklerna. Sen är det ganska skön löpning fram till ca 4 km, då kommer backen av alla backar, jag är imponerad av de som fixar att springa uppför den. Jag gjorde det verkligen inte, nästan så att jag var tvungen att gå upp baklänges för att inte vaderna skulle strejka helt, men jag gick inte upp baklänges, någon måtta får det vara.
Sen är det lätt kuperat fram till "mål", 5 km.

Detta välkuperade spår återfinns på Björnön.

Nåväl tiden blev 31.10 för de fem km, vilket jag är nöjd med då jag ändå gick i två backar och nästangick i den första. Km-tid 6.15.

Det arga var som bortblåst efter utmaningen i backarna. Det ÄR bra att träna!