Så kändes det för mig idag i allafall. I min hjärna kändes löpturen enkel bara sätta en fot framför den andra och springa lätt och enkelt. Men i verkligheten var det något helt annat, det var kramp i vaderna, fötter som domnade bort, uppförsbackar som kändes som att bestiga mount Everest, tack och lov fanns där några nedförsbackar som bjöd på lite skön löpning.
Det blev 10 km tillslut, puh!
Vissa pass känns verkligen så... Sega.. Men snart kommer ett som känns lättare. Jag lovar!
SvaraRaderaJag hoppas det!
RaderaMen du gjorde det!
SvaraRaderaSant! Skönt efteråt!
Radera