lördag 2 november 2013

Snigelfart på cementben

Är det så här en snigel känner sig, försöker ta sig fram i full fart men kommer ingenstans?

Så kändes det för mig idag i allafall. I min hjärna kändes löpturen enkel bara sätta en fot framför den andra och springa lätt och enkelt. Men i verkligheten var det något helt annat, det var kramp i vaderna, fötter som domnade bort, uppförsbackar som kändes som att bestiga mount Everest, tack och lov fanns där några nedförsbackar som bjöd på lite skön löpning.

Det blev 10 km tillslut, puh!









4 kommentarer:

  1. Vissa pass känns verkligen så... Sega.. Men snart kommer ett som känns lättare. Jag lovar!

    SvaraRadera
  2. Men du gjorde det!

    SvaraRadera