Att inte sörja det man missat

Veckan som gått har varit helt galen, med massor med jobb, kvällsmöten, och framförallt skolavslutningsförberedelser och sen själva skolavslutningen.

Så tiden till att springa har bara inte funnits, i torsdags skulle jag har sprungit ett längre intervallpass, men kom hem efter halvnio på kvällen, var inte särkilt inspirerad till att springa då.

Igår efter släktfika efter tonåringens avslutning, ingen student, men dock avslut på grundskolan, så kraschade jag i soffan och rörde mig inte en millimeter.

Idag har jag ångest över mitt missade intervallpass. Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag inte lyckas få in 3 pass på två dagar, för då kommer jag förmodligen att få ont, kroppen är inte är där än att den klarar dubbelpass på en dag och långpass dagen efter.

Nu ska jag bara vända tanken, "gräm dig inte över missade pass, gräm dig inte över missade pass, gräm dig inte över missade pass."