Fick frågan av K häromdagen om jag ville springa milen med henne. Lite rädd sa jag,ja. Hon springer fortare än vad jag gör och jag förstod att jag skulle få slita hårt. Så imorse var det då dags. Tempot var högre direkt från start, K sprang i väg som en gasell, efter tre för mig snabba kilometerar, sa jag åt henne att spring du i förväg, flåsade fram är kanske mer korrekt. Vid fem km kom det en brant backe och jag var tvungen att gå uppför, funderade starkt på att bara lägga ner, ropade att hon skulle fortsätta utan mig, igen, men då ropar hon peppande ord där uppe på backkrönet och jag hittade kraft att fortsätta. Efter 6 km kändes andningen under kontroll, sprang i K:s vindrag i ett bra tempo, började förstå att ett pers kanske det skulle bli. Vid 8 km kom det en till backe och jag stönade fram att jag orkar inte springa " KOM IGEN NU!!!Trippa på tårna och dra dig uppför backen, INTE gå nu!!! Så det var bara att springa.
Pers blev det!
10 km på 58.21 minuter, etapptakt 5.50!
Jag är nöjd!!! Hade inte gått utan draghjälp från Kajsa
Ska man vara lite negativ, så gick den 6:e km i 6.27-tempo, 9:onde km i 6.23-tempo, men det var väl mer stigningar där. Inte lika kuperad bana som tidigare i veckan, men det var inte plan asfalt!
Visst är det underbart att persa? Jag har också -för första ggn sprungit milen under timman i dag. 57:31 och jag är sååå happy. (tidigare snabbaste hittills var en timma och tio sek i juni)... Nu finns det hopp om Tjejmilen.Mitt mål har också varit att kuta under timman.. :-) /B
SvaraRaderaHärligt!!!!!
SvaraRaderaUnderbar läsning!!!!
Kom ihåg detta nästa gång det känns tung. Och säg "JAG KAN, JAG ORKAR" :-)
Kram o GRATTIS till PB:t
Härligt Mia! Jag ser fram mot att följa dej på Tjejmilen:)) nytt pers på gång tror jag. Du är urstark ! Bra jobbat
SvaraRadera