Idag har mitt knä knorrat och gnällt under dagen, men tonåringen ville gå ut och gå när jag kom hem, och ett sånt tillfälle får man inte missa. Vi tog en kort men ack så rask promenad på 32 minuter, efter det styrketräning och lite extra knäövningar som jag googlade mig fram till, ordentlig stretch till slut.
Igår var jag på gymmet och cyklade på spinningcykel i 60 minuter, rodd 12 minuter, allmänn styrka efter det i 20 minuter. Det var en sån skön känsla efteråt, må-bra-endorfinerna bara sprutade runt i kroppen på mig, inte alls samma känsla efter en powerwalk.
Hade en tid hos kinesiologen igår, vilken var tvungen att avbokas då maken är på semester och sonen hade träning som krockade med min tid hos honom. Ingen ny tid förrän nästa vecka. INTE BRA!
Förstår känslan. Jättesegt att inte kunna träna som man vill. Jag vågar fortfarande inte ta i så mycket som jag vill heller. Vet inte om det är på bättringsvägen eller inte. Man vågar liksom inte testa riktigt än. :-P
SvaraRadera