Hade en stressig dag på jobbet, vilket betyder att det är skönt att träna när man kommer hem.
Möts av tjafs mellan familjemedlemmarna, jobbigt, luften går som ur mig lite.
Får sen ett mail från en av sonens tränare som får luften att gå ur mig helt.
Huvudvärken kommer som ett brev på posten, tanken är fortfarande att ta mig ut på ett löppass. Vet ju att det känns bättre efteråt.
Pratar med tonåringen, länge och helt plötsligt är klockan 20.15 och motivationen är utbytt mot dåligt samvete, för att jag inte tog mig ut idag.
Ingen klapp på egen axel idag inte :(
Såna dagar har vi alla och jag vill säga: "Känn inget dåligt samvete!"
SvaraRaderaMen samtidigt vet jag att jag själv hade haft det också... Konstigt egentligen, för VARFÖR har vi det? Vi kan ju lika gärna träna dagen efter... :-)
Ja visst är det konstigt, det där med samvetet....
SvaraRaderaDet blir en ny dag i morgon :o) nya tag och nya utmaningar å besvärligheter...bara att stå på sig så ska du se att allt ordnar sig Hlsn DAvid
SvaraRadera