Gillar att jag har fått tillbaka lusten för löpning ( ogillar dock att bajsknät gör sig till känna), men det jag gillar mest är att jag har kommit till den insikten, att jag inte jagar tider eller fart. Jag bara springer för att det är skönt. Det finns en grundplan, för hur länge jag bör springa, men inte i vilket tempo, eller om jag ska springa framlänges eller baklänges, utan bara springa utan krav. En härlig känsla helt enkelt. Springa utan mål, springa för att jag gillar att springa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar