Så stolt

Dottern har inte sprungit särskilt mycket sedan hon skadade sitt knä för många år sedan. Men nu har hon velat följa med ett par gånger.

Idag bestämde jag att vi skulle springa 5 km, det har hon inte gjort på väääldigt länge. Hon var mycket svårövertalad och gick inte med på det förrän jag sa att hon kunde vända efter 2.5 km om hon var trött och då springa ca 3 km. Då följde hon med.

Men efter 2.5 km lyckades jag lirka med henne på resten av slingan. Så vi sprang 5 km ( men vi gick i de brantaste uppförsbackarna, man måste vara rädd om de onda knäna).