Att springa igen efter sjukdom och dessutom när det är fullt med pollen i naturen, är en nära döden-upplevelse.
Sprang eller lunkade fram på en 5 km-slinga, utan klocka och utan press, det enda målet var att ta mig runt.
Bröstet höll på att sprängas i uppförslöpningarna, benen var sega, pannbenet var tunt, det var sååå skönt när jag återsåg bilen vid parkeringen efter 5 kilometer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar