Förlåt, det blev inget långpass eller backpass i fredags. Helt slut i kroppen, så det var en lätt match för latmasken att vinna i fredags.
Jobbat hela helgen, hur mycket som helst att göra idag, märks att det är infektionstider, sjuka barn högt och lågt idag. På jobbet tänkte jag, nu åker jag hem, stoppar händerna i godispåsen, en filt och kryper upp i soffan och tittar på så mycket bättre på TV.
Mötte mannen när jag kom hem, han skulle till stan, hm, kanske skulle springa in till stan och få skjuts hem. Fort på med löparkläderna innan latmasken fattade vad som höll på att hända. Hann få småpanik, hittade inte min Garmin, det blev bara mörkare och mörkare ute. Efter 17 minuters irrande, kontrollerandes ut hur mörkt det hunnit bli och beslutet att springa utan Garmin, hittade jag Garmin. På med pannlampan och reflexer, nu hade latmasken börjat fatta vad det var som höll på att hända. Men jag tog mig ut genom dörren rakt ut i mörkret.
Benen kändes sega idag, kom aldrig in i något bra flyt, flåsade på och övertalade mig själv att bara springa tre lyckstolpar till sen skulle jag få stanna, men då tog jag tre till och tre till osv. Kom sen fram till bandyhallen där mannen återfanns. Hade då lyckats skrapa ihop 9.2 km med en etapptakt på 6.07 min/km. Verkligen dålig etapptakt, men vad mer kan man begära när man inte tränar som man ska? Skärpning i november! Nu är det slut på lugna månaden.
Men jag vann över latmasken idag.
Jätte bra pass - och långt!
SvaraRaderaOch inte tycker jag att du behöver vara missnöjd med ettaptakten!
Alla pass behöver inte gå fort. Det är bra att ibland ta lugna pass. Kalla dom återhämtning eller bara kort o gott "lugnt pass".
Det viktigaste var ju att du kom ut, och vann över latmasken.
Bra jobbat!
(ps. vad har du för pannlampa? dyr?)
Lånade mannens pannlampa, petzl zippka. Alldeles för svagt ljus.....
SvaraRadera