Knäckte två mil

Började morgonen med en brakfrukost med havregrynsgröt, hembakt bröd, goda pålägg, starkt kaffe och trevligt sällskap av min man!

Sen var det dags för dagens pass,i det härligt soliga höstvädret, som skulle vara ett långpass, längre än 17 km, som hittills varit det längsta jag sprungit. Fyllde vätskebältet med sportdryck och russin.

Tyvärr gjorde jag misstaget och tog på mig kompressionsstrumporna. Vid 2 km började det strama runt vaderna. Vid 4 km gjorde det så ont så jag hade nog liftat om det funnits någon att åka med. Vid 5 km stannade jag och rullade ner strumporna, släppte ut vaderna, vilken befrielse!!! Sen var det skönt att springa


Vid 15 km kände jag att jag skulle nog orka springa 20 km, så när jag passerade uppfarten hem vid 16.5 km så fortsatte jag förbi. Vid 18 km började det göra ont i rumpan och i ljumskarna. De sista 2 var en plåga, men det blev 20.2 km, på 2.07, etapptakt 6.19/km.

Det här trodde jag inte om mig själv för ett år sen!