Sonen ringde, ville sova över hos en kompis, ok sa jag. Han sa "behöver tandborsten och datorn plus lite kläder", ok,sa jag.
Fick sen snilleblixtide, kompisen bor 3,5 km bort, jag springer dit med det han behövde, hade ju ändå planerat ett löppass.
Snömodd och -5 grader. Pannlampa, reflexväst, icebugs och så sonens icke så löpanpassade ryggsäck på ryggen drog jag iväg.
Kändes att jag hade extra vikt på ryggen som dessutom skumpade runt en del, tänkte om och om igen att "det blir lättare på vägen hem".
Lämnade av väskan efter 3.5 km sprungna km, var tvungen att stretcha knät en gång strax efter 2 km, gick även två lite kortare sträckor.
När väl väskan var avlämnad så kändes benen lätta och sprittiga. Betydligt enklare hemfärd. Dock knorrade bajsknät en del på vägen hem.
Väl hemma ordentlig stretch av knät.
Sen var det bara att sätta sig till dukat middagsbord, tonåringen och vän hade fixat middag! Man tackar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar