Mitt första halvmarathon

Vaknade igår och var sjukt nervös inför premiären av halvmarathon. Käkade en ordentlig frukost. Familjen skulle med, vi hann bli osams. Om dock iväg vid 11, käkade min lunch i bilen. Framme i stockholm vid halvett. Konstig känsla att gå längs strandvägen i löpartights, denna soliga lördag. Alla andra var snyggt uppklädda för en dag på stan. Väl framme i kungsträdgården, fanns mina likar, människor med löpartights. Hade förväntat mig ett mindre kaos vid nummerlappsutdelningen, det var det inte. Det var bara att hämta ut den utan att köa. (behöver allltså inte åka lika tidigt nästa år). Sen var det bara att vänta och vänta. Käka några bananer. Satt i solen, det blåste och jag velade länge mellan långa tights eller korta tights. Vid halvtre så slutade det att blåsa och alla molnen försvann, det blev varmt. Valde korta tights. Vid tre-tiden var det dags att lämna in överdragskläder och ta sig mot starten.

Långa toaköer, men inte alls lika farligt som vid tjejmilen, inga 30 minutersköer utan max fem minuter.

Värmde upp lite i startfållan.

16.00 startade eliten.

16.25 startade jag, äntligen var vi iväg. Familjen stod och hejade strax efter starten. Hittade en rygg att springa bakom de första två km. Sprang på i tempo runt 5:50- tempo. Efter ca 800 meter sprang vi in i klaratunneln, 800 meter lång. Ut i solen igen och där stod familjen igen och hejade, härligt!

Förbi centralstationen, här sprang jag förbi ryggarna jag hakat på från start, och ut på kungsholmen ( tror jag), vid 3.5 km Första vätskestationen, hade inte tänkt dricka här, men det var så varmt och jag var törstig, så det var bara att dricka.

Väntade på stigningen vid torsgatan, trodde den skulle vara lång och jobbig, men jag missade det. Helt plötsligt sprang jag förbi 5 km.

Benen kändes pigga och jag sprang på i ett bra tempo, hakade på några ryggar, sprang förbi några. Försökte njuta av utsikten, funderade över vart i stockholm jag befann mig. Kom sen fram ovanför rålambshosparken, rundade uppe på essingen ( tror jag), ner mot norr mälarstrand, åter igen dags att fylla på med dryck. Här var det nu dags att springa på i ett snabbare tempo enligt min "PT", hade dock svårt att få flyt i löpningen här, trångt och mycket folk. Vid 12 km stod familjen och hejade och langade en geltub. Upp mot slottet, här blev det mentalt tungt, springa förbi målet och veta att det är långt kvar tills man får springa i mål. Sprang och mötte alla de som var på väg mot målet. Här var det bara att jobba med pannbenet. Upp över slussen och sen ner på söder mälarstrand, solen rakt i ögonen. Tack och lov hade jag solglasögon på mig, men man såg inte mer än 10 meter framför sig. Längtade tills vi skulle runda och vända så vi fick solen i ryggen istället. Vid 16 km ca ny vätskestation, tog en mugg vatten och hällde över mig, varmt som attan.

Sprang förbi folk som satt på uteserveringar och drack öl, såg trevligt ut!

Sen sprang vi igenom någon park, här var det trångt om utrymmet, var tvungen att fälla ut armbågarna. Strax innan vi kom ut på götgatan var det en liten uppförsbacke, här var jag tvungen att gå (förlåt Kajsa), en tjej som gick framför mig, vinglade fram och tillbaka över gatan, jag började springa igen, sprang om henne, tittade på henne, helt borta, frågade hur det var, fick ett något osammanhängade till svar. Fortsatte springa, såg en funktionär 15 meter längre bort, sa till om tjejen, hoppas att hon fick hjälp.

Ner till slussen, vilken härlig känsla, snart i mål, skön utförslöpa, peppade folk runt mig som började gå. Sprang på längs skeppsbron i vad jag tyckte bra fart, plockade ryggar, sen upp mot upploppet, spurtade på, hann höra barnen och makens hejarop, vilken känsla att springa över mållinjen!

Helt slut satte jag mig ner på trottoarkanten, ett par tårar trängde fram, fan jag klarade av det! En halvmara.

Känner mig nöjd över min prestation, men kanske inte med tiden, trodde jag skulle orka springa på snabbare. Men jag hade inte orkat springa loppet annorlunda.

Jag återkommer den 14 september 2013!