Pannbensträning

Får ett sms kl 16, " är inte toksugen på att springa" , " ok" är mitt svar, varav nästa sms "vi skiter i det"

Ok tänker jag och åker ner på stan istället, tar en lång fika, strosar runt och letar presenter.

17.50 kommer nästa sms " är på väg, ska du med?" Va? Så ringer luren, " när kan du vara vid spåret? Om 20 min.

Hon har med sig sin make, jag tar med mig min ( som för övrigt inte springer alltför ofta). De lovar ett lugnt och behagligt tempo och att vi går i uppförsbackarna.

5.6km terrängspår, lungt och behagligt? Skulle inte tro det!

Första 2 km gick bra, men sen fick jag slita för varje steg. Låg längst bak och tog rygg på min vän. Maken min dansade sig fram längs stigarna och drog upp tempot, såg inte ens trött ut. Endast gående i de 2 första branta backarna, sen hade de glömt bort det löftet. Det var bara att löpa på.

Fy 17 vad jobbigt det var!

När frågan kom om vi skulle springa imorgon igen ( idag alltså) så var jag glad att vi är bortbjudna på 40-årsfest!