Äntligen asfalt, äntligen en tur utan backar, rötter och stenar. Ja, jag gillar att springa asfalt.
Det var pigga ben som följde med ut på dagens runda. Hade ingen egentlig plan, förutom att jag skulle springa förbi ett område med fotbollsplaner där det ryktas om att det finns löparbanor, tyvärr var det ryktet fel.
Då benen kändes pigga, så tänkte jag efter titten vid fotbollsplanen att jag skulle springa lite snabbare i några kilometer.
Så så blev det, 1 km lätt uppvärmning, sedan 4 km lite snabbare och sen 1.8 km nedvarvning.
Så här såg det ut
1:a km 6.10 min
Sen lite mer fart
2:a km 5.48 min
3:e km 5.17 min
4:e km 5.21 min
5:e km 5.21 min
Nedvarvning
1:a km 6:29 min
800 m 5.55 min
Totalt alltså 6.8 km!
Det var så skönt att känna glädje när jag sprang!
tisdag 26 augusti 2014
lördag 23 augusti 2014
Vasastafetten- Rör Inte Min Snitsel
Jaha då var det dags igen, barnkliniken från Västerås ställde i år igen upp med tre lag i Vasastafetten.
Förra året vann vår avdelning den interna tävlingen, så vi hade ju lite att försvara....
Med två nya i laget som ställde upp då det blev sjukt och någon som inte kunde följa med, styrde vi bilarna mot Mora hotell i fredags eftermiddag. Mycket skratt och lite taktiksnack i bilarna på väg upp.
Vi var osäkra på hur det skulle gå idag, då avdelning 69 ställde upp med ett lag och de var inte med förra året.
Väl uppe i Mora gick vi igenom logistiken med transporten under själva loppet och sen var det dags att sova. Vi två som skulle springa de två första sträckorna skulle med bussen från Mora till Sälen kl 05.45.
Nattsömnen var inte riktigt vad jag hade önskat inför ett lopp, men det är det ju inte så mycket att göra åt.
Frukost kl 05.00, väskan packad med kläder att byta om till efter loppet, då väderappen lovade regn vid 8-tiden i Sälen.
Vis av erfarenhet från förra året när jag frös så mycket vid starten, ( man får vänta ute i ca 45 min innan start) hade jag med mig en stickad tröja, vantar och mössa som kunde kastas i Sälen precis innan start.
Tyvärr hade väderappen rätt och regnet började strila ett par minuter innan kl 8 och det regnade sen under hela tiden när jag sprang.
Kl 8 gick startskottet, härligt att äntligen vara iväg! 50 meter plan backe, sedan börjar stigningen som är drygt 3 km. Jag kände mig stark och orkade i år springa hela den långa backen. Sen är det lite upp och lite ner och på slutet, de sista 2.5 km rätt lättlöpt. Tack för draghjälp tröjan med " vi ses i Motala"! Hade samma taktik som förra året, att plocka ryggar. Tog sikte på en äldre man i rosa tröja ca 50-75 meter framför mig och tänkte att före mig i mål ska han inte, och det gjorde han inte heller.
Tiden är jag inte nöjd med, men jag krossade backen i år!
Växlade över till sträcka två 8.56...någonting
Sen med bussen ner till mångsbodarna för att ta emot andra-sträckans löpare och möta några andra ur laget. Blöt och kall, ända in i benmärgen, tack och lov för torra kläder och elden man kunde värma sig vid i Mångsbodarna.
Sen var det en lång bussresa ner till Mora för mat och bastubad.
Vi följde de tre lagen via appen och det var så spännande. Vi jagade laget från avd 69 hela dagen, ibland ledde de med 12 min, ibland med 4 min, ibland med 49 sekunder. Inför sista sträcka låg vårt lag 2 minuter och 3 sekunder efter. Men vi var först i mål!
Trötta & lyckliga över allas prestationer under dagen har vi nu skålat i champagne, och snart väntar mat på restaurang!
Förra året vann vår avdelning den interna tävlingen, så vi hade ju lite att försvara....
Med två nya i laget som ställde upp då det blev sjukt och någon som inte kunde följa med, styrde vi bilarna mot Mora hotell i fredags eftermiddag. Mycket skratt och lite taktiksnack i bilarna på väg upp.
Vi var osäkra på hur det skulle gå idag, då avdelning 69 ställde upp med ett lag och de var inte med förra året.
Väl uppe i Mora gick vi igenom logistiken med transporten under själva loppet och sen var det dags att sova. Vi två som skulle springa de två första sträckorna skulle med bussen från Mora till Sälen kl 05.45.
Nattsömnen var inte riktigt vad jag hade önskat inför ett lopp, men det är det ju inte så mycket att göra åt.
Frukost kl 05.00, väskan packad med kläder att byta om till efter loppet, då väderappen lovade regn vid 8-tiden i Sälen.
Vis av erfarenhet från förra året när jag frös så mycket vid starten, ( man får vänta ute i ca 45 min innan start) hade jag med mig en stickad tröja, vantar och mössa som kunde kastas i Sälen precis innan start.
Tyvärr hade väderappen rätt och regnet började strila ett par minuter innan kl 8 och det regnade sen under hela tiden när jag sprang.
Kl 8 gick startskottet, härligt att äntligen vara iväg! 50 meter plan backe, sedan börjar stigningen som är drygt 3 km. Jag kände mig stark och orkade i år springa hela den långa backen. Sen är det lite upp och lite ner och på slutet, de sista 2.5 km rätt lättlöpt. Tack för draghjälp tröjan med " vi ses i Motala"! Hade samma taktik som förra året, att plocka ryggar. Tog sikte på en äldre man i rosa tröja ca 50-75 meter framför mig och tänkte att före mig i mål ska han inte, och det gjorde han inte heller.
Tiden är jag inte nöjd med, men jag krossade backen i år!
Växlade över till sträcka två 8.56...någonting
Sen med bussen ner till mångsbodarna för att ta emot andra-sträckans löpare och möta några andra ur laget. Blöt och kall, ända in i benmärgen, tack och lov för torra kläder och elden man kunde värma sig vid i Mångsbodarna.
Sen var det en lång bussresa ner till Mora för mat och bastubad.
Vi följde de tre lagen via appen och det var så spännande. Vi jagade laget från avd 69 hela dagen, ibland ledde de med 12 min, ibland med 4 min, ibland med 49 sekunder. Inför sista sträcka låg vårt lag 2 minuter och 3 sekunder efter. Men vi var först i mål!
Trötta & lyckliga över allas prestationer under dagen har vi nu skålat i champagne, och snart väntar mat på restaurang!
tisdag 19 augusti 2014
Lite snabbare
Sprang hem från jobbet idag. En kort runda, vill vila benen lite inför lördagens tävling.
Tänkte dock att jag skulle utmana mig själv lite genom att springa fortare än vad jag brukar, utanför min comfort zone så att säga.
Så här såg det ut:
1:a km 5.27 min
2:a km 5.29 min
3:e km 6.05 min - här "dog" jag lite och var tvungen att gå i en uppförsbacke
4:e km 5.24 min.
Sen var jag hemma. Trött men nöjd med mig själv.
Avslutade kvällen med en 9-hålsrunda där jag spelade bättre än maken idag :)
lördag 16 augusti 2014
Vad är det för fel?
Även denna löptur går till minnet som en av de jävligaste.
Kanske inte den bästa uppladdning med 40-årsfest igårkväll. Dock med ytterst lite %-halt, men lite sent blev det ju.
Men det var pannbensträning idag med, det var tungt hela vägen och då sprang vi endast 5.5 km med varierat underlag. Jag trodde jag skulle kräkas eller dö efter vägen.
Kroppen känns inte pigg, den vill liksom inte... Känner mig lite lite tät i näsan, har kanske ett litet virus som härjar runt i kroppen.
fredag 15 augusti 2014
Pannbensträning
Får ett sms kl 16, " är inte toksugen på att springa" , " ok" är mitt svar, varav nästa sms "vi skiter i det"
Ok tänker jag och åker ner på stan istället, tar en lång fika, strosar runt och letar presenter.
17.50 kommer nästa sms " är på väg, ska du med?" Va? Så ringer luren, " när kan du vara vid spåret? Om 20 min.
Hon har med sig sin make, jag tar med mig min ( som för övrigt inte springer alltför ofta). De lovar ett lugnt och behagligt tempo och att vi går i uppförsbackarna.
5.6km terrängspår, lungt och behagligt? Skulle inte tro det!
Första 2 km gick bra, men sen fick jag slita för varje steg. Låg längst bak och tog rygg på min vän. Maken min dansade sig fram längs stigarna och drog upp tempot, såg inte ens trött ut. Endast gående i de 2 första branta backarna, sen hade de glömt bort det löftet. Det var bara att löpa på.
Fy 17 vad jobbigt det var!
När frågan kom om vi skulle springa imorgon igen ( idag alltså) så var jag glad att vi är bortbjudna på 40-årsfest!
tisdag 12 augusti 2014
Att springa
Det går inte fort och det är inte särskilt kul under tiden, men har lovat att springa startsträckan på Vasastafetten i år igen, då måste man springa lite.
Dagens löprunda började med att jag lurade mig själv, träningskläder på till jobbet, tillika träningskläder på efter jobbet, få kommer man inte undan så att säga.
Planen var att springa ca 9 km, hade en rutt i huvudet som jag trodde skulle bli ungefär så lång.
Började springa i mulet skönt väder, med ren luft efter en rejäl regnskur. Efter 4 km öppnade himlen sig och det regnade så mycket att regndropparna gjorde ont mot huden för att de var så många och kom i sån fart. Vid 6.5 km slutade det att regna och solen sken från klarblå himmel. Omväxlande!
När jag springer så är det tre första kilometrarna så jobbiga så att jag tror att jag ska bryta ihop, efter det blir det lite lättare, men fortfarande tungt, efter ca 7 km då är benen pigga och det känns som att jag kan springa långt.
Så här såg det ut i tider:
1 km, 5.55/km
2 km 6.12/km
3 km 5.41/km
4 km 5,59/km
5 km 6.10/km
6 km 6.08/km
7 km 6.51/km ( uppför i terrängspår)
8 km 6.0/km
9 km 5.52/km
Kan man då av dessa tider dra slutsatsen att jag drar iväg i för fort tempo, så att jag tror att jag ska dö, och efter 7 km hamnar i mitt "skön-tempo"? För under den 7:e kilometern som sprangs i terrängspåret, så var det 4 uppförsbackar och jag sprang uppför alla utan problem. Det hade jag inte orkat i början av löpningen.
Kanske dags att slå på kilometertiden på klockan igen och hålla igen lite i början...?
Dagens löprunda började med att jag lurade mig själv, träningskläder på till jobbet, tillika träningskläder på efter jobbet, få kommer man inte undan så att säga.
Planen var att springa ca 9 km, hade en rutt i huvudet som jag trodde skulle bli ungefär så lång.
Började springa i mulet skönt väder, med ren luft efter en rejäl regnskur. Efter 4 km öppnade himlen sig och det regnade så mycket att regndropparna gjorde ont mot huden för att de var så många och kom i sån fart. Vid 6.5 km slutade det att regna och solen sken från klarblå himmel. Omväxlande!
När jag springer så är det tre första kilometrarna så jobbiga så att jag tror att jag ska bryta ihop, efter det blir det lite lättare, men fortfarande tungt, efter ca 7 km då är benen pigga och det känns som att jag kan springa långt.
Så här såg det ut i tider:
1 km, 5.55/km
2 km 6.12/km
3 km 5.41/km
4 km 5,59/km
5 km 6.10/km
6 km 6.08/km
7 km 6.51/km ( uppför i terrängspår)
8 km 6.0/km
9 km 5.52/km
Kan man då av dessa tider dra slutsatsen att jag drar iväg i för fort tempo, så att jag tror att jag ska dö, och efter 7 km hamnar i mitt "skön-tempo"? För under den 7:e kilometern som sprangs i terrängspåret, så var det 4 uppförsbackar och jag sprang uppför alla utan problem. Det hade jag inte orkat i början av löpningen.
Kanske dags att slå på kilometertiden på klockan igen och hålla igen lite i början...?
fredag 8 augusti 2014
Backintervaller
Igår var det dags igen för backintervaller. Röken som har legat över staden som en smog från skogsbranden i Sala de senaste dagarna var som bortblåst igår. Vilket innebar att just luften inte skulle ställa till med trassel med andningen.
Åkte direkt efter jobbet ut till Björnön för att inte hinna ångra mig.
Men de hade glömt bort att tala om att solen sken från klarblå himmel, det regnade ju när jag steg in på landstingsfabriken på morgonen.
Började med 2 km uppjogg. Lite löpskolningsövningar och sen var det då dags. 7 gånger upp och ner hade jag sagt på jobbet. 215 meter backe uppför och lika långt ner. 430 meter a 7 gånger.
Undrade själv var det var för fel på mig efter 4 vändor, tänkte efter 5:e att jag är nöjd, det är lika många som förra veckan. Men jag hade ju sagt 7, om jag så skulle krypa upp. Så jag skrapade ihop lite vilja och tog mig upp två gånger till. Det var inte snyggt och det var inte springandes hela vägen ( inte på någon av intervallerna faktiskt) gick de sista 20-25 metrarna.
Men jag gjorde det!
7 gånger 430 meter, ingen vila uppe på toppen utan bara vända och springa ner. Sen vila innan nästa intervall.
Lugn jogg ca 10 minuter avslutade backpasset.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)