Det blev inget löppass i helgen, kan bortförklaras med bandycup, klinikfest med en rejäl krogrunda efter festen. Är huvudet dumt får kroppen lida. Sen har Hjördis gjort sig påmind litegrann trots avsaknad av löpning.
Idag fanns det dock ett stort behov av att rensa hjärnan efter jobbet, så jag drog ut på en runda i totalmörker. Pannlampa och reflexväst på.
Hjördis ( höger benhinna) gjorde sig påmind vid första löpsteget, men inte så mycket. Vera ( vänster benhinna) sa ingenting.
Sprang på lite långsamt, Hjördis gjorde lite ont, men inte spring-inte-mer-ont. Vid 1.5 km kände jag av Vera men bara för en kort stund. Vände hemåt efter 2 km, för att inte överanstränga benen. Lite besviken för att benhinnorna gör ont.
Även besviken över farten. Kändes som att jag sprang på i ett bra tempo, blev förvånad när klockan visade på en etapptakt över 6.10/km. Är det mörkret som gör att det känns som att man springer fort fast man inte gör det?
4.10 km på 26.35 min.
Mörker är öken. Stongt att komma ut! Bra kämpat:))
SvaraRaderaTack Kajsa!
SvaraRadera