Igår pratade jag med en efter spinningen och sa " löpning är så skönt, det är så meditativt". JAG LJÖG.... Det gör ont, det är segt som attan, det är motvind, det är tungt, det är mörkt, varje steg måste pressas fram. Så meditativt är det inte, eller var åtminstone inte idag.
Bara massa negativa tankar om hur mörkt det var ute, vilken motvind, Hjördis och Vera knorrade och tyckte att vi kunde vända hemåt igen, hur taskigt flås jag har osv.
Lurade mig med att springa 9+1. Efter 5 km tänkte jag att det går förmodligen lättare om jag peppar mig själv, vilket jag också gjorde. " kom igen nu då, du är stark du orkar".
1.03 senare var jag hemma och hade avverkat 10 km. Nu känns det bra, till och med såpass att jag kan tänka mig att springa fler gånger....;)
Ha ha! Tur att man själv är så jäkla lättlurad! ;-)
SvaraRaderaMen visst är det skönt när det är över.
Ja det är det verkligen!
SvaraRadera